Detta är vad samhället har frambringat att ungdomen mår sämre än vad jag och andra gör. Jag har ju fyllt 80 år. I mina ögon är det inte så märkligt för själv mådde jag inte så bra heller i ungdomsåldern. Det är en tid då det ännu inte har utkristalliserat sig vad en människa är. Vi är då en produkt av gener, arv och miljö. Medan i 80-årsåldern har alla lärt känna sig själva på gott och ont och klarat av en mycket stor del av livet. Bara det är berömvärt, för så många har jag och andra i den åldern sett gå under rent fysiskt och dö.
Som jag sade till någon häromdagen: jag vet inte varför jag fortfarande lever, men någon orsak finns det väl till detta. När jag nu har grubblat över detta några dagar så inser jag att jag fortfarande försöker ta hand om alla människor och först och främst de närmaste inom familjen. Det är ett livsmål så gott som något. Och jag skulle naturligtvis bli saknad inom den närmaste familjen om jag dog nu.
Eftersom gener tydligen bestämmer livslängden till 50 procent. Det har vetenskapen kommit fram till, så är det ändå inte lätt att veta vilka gener jag själv har. Eller hur länge vi 80-åringar kommer att leva. Vår kära tidigare finansminister Magdalena Andersson hackade ständigt på vår åldersgrupp, för vi skulle kosta så mycket och fortsätta att belasta samhället. Tack och lov har hon slutat med det nu för 60-talisterna är fler än vi är. Och 80-talisterna är den största åldersgruppen numera.
Det finns väldigt lite för en människa i 80-årsåldern, som inte har fixat det för sig och stått i kö eller på annat vis har ett äldreboende som fungerar. För samhället har bara råd med att ta hand om de allra fysiskt sjukaste eller mentalt handikappade av alzheimer eller något sådant. Annars finns det så kallade trygghetsboenden, men där få man också köa från 65-årsåldern och de är så få att det knappast hinner bli någon plats till någon enda åldring. Kring 80 000 svenskar bor i äldreboenden. Cirka 165 000 har hemtjänst. Men nära 2 miljoner bor i kommuner där det inte finns någon valfrihet på ålderns höst.
Så kära 18-24-åringar i Sverige ni har mycket att kämpa för genom livet och behöver inte misströsta om er framtid. Men medier och politiker har en förmåga att skrämmas om framtiden och spekulera om klimat, krig och annat. Men allt ingår i livet också olyckor och död. Om inte hos er själva så hos andra. Och allt ristar in sina ärr hos er. Men det är meningen det också. För utan svårigheter finns ingen utveckling. Alla aha-upplevelser är till för att öka medvetenheten om världen.
